dansandra

Idag är inte min dag.

Det började med att jag var ledig, och meningen med det är att jag ska sova ut då jag jobbat hela helgen.
Men hela natten drömmer jag om en kille som inte ens finns i detta liv. Och med det menar jag inte att vi är vänner längre, utan att han tog livet av sig. Och jag drömmer om honom, vilket jag inte kan komma på at jag någonsin gjort. Varför gör man det?

Och dagen fortsätter, och allt känns fortfarande hopplöst. Jag försökte städa undan lite. Men det lsutade med att jag la mig i soffan med lite frukost och tittade på OC.

Jag hatar mina dagar. Hade det idag varit helg, hade jag tvingat med mig någon till Malmö, och druckit mig äckligt fullt och mått allmänt dåligt. Men det är tisdag, och så alkoholist är jag inte, så jag väljer att stanna hemma och tycka synd om mig själv, och må ensammast i världen.

Det är hösten som gör mig deprimerad, att bo här helt själv, att inte ha en säker framtid, ett jobb att förlita sig på, och sen min kommande födelsedag. Jag vill inte fylla år längre. Jag vill inte bli en dag äldre. Och jag har fortfarande knappt en människa att fira med.

Hälften av släkten snackar inte med varandra, och den andra hälften har jaginte fått tag i. Och nu känns det försent.
Så jag hoppar antagligen att bjuda in någon, vilket känns ännu mer deprimerande.

Well, ursäkta för mitt poppiga inlägg här men jag pallar inte all skit. Åtminstone inte idag.