dansandra

Fick vänta EN TIMME idag på jobb tillsammans med alla andra sju som blev sura, bara för att vi itne fick gå för vår chef. "Alla ska gå samtidigt". Jaha, kul! Dryge..

Är det för att allt egentligen är perfekt som får mig att tveka på om det verkligen är rätt? Kan man inte släppa allt och bara känna at man är glad och kansek kan bli lycklig med det här eller?

Eller begär jag för mycket som vanligt, och blir mer krävande för varje dag?

Jag vet hur jag funkar, och jaghatar det ibland. Samtidigt älskar jag det. För jag tycker att jag är det ballaste som finns.

Efter Katta då kanske? Ibland =D

Katta - Varför lutar choklad-hyllan så?
Sandra - För att den är sne.

Det är vi som är blondinerna på jobbet, och det tänker vi fortsätta att vara. Och vi älskar det!